Hur blir tvåspråkiga elever framgångsrika i skolan ­ med fokus på matematikundervisning

Syfte och frågeställningar: Med detta arbete kommer följande frågeställningar att belysas. · Vilka moment/ faktorer anses av forskning vara av stor betydelse för tvåspråkiga elevers framgång i skolan generellt och för matematik speciellt? · Vilka arbetssätt och metoder stödjer och underlättar för tvåspråkiga elevers inlärning av svenska språket och matematikämnet? · Hur arbetar man i tre skolor där majoriteten av eleverna är tvåspråkiga för att eleverna ska lyckas med att uppnå de uppsatta målen i matematik? Metod: Frågeställningarna belysas av en litteraturgenomgång och kompletteras med en intervjuundersökning i tre olika mångkulturella skolor som ligger i en och samma stadsdel i Göteborg. Huvudresultat: Tvåspråkiga elever erbjuds ofta p. g. a. språkliga brister få tillfällen att arbeta med verbala uppgifter, som kan få eleverna att utveckla tankefärdigheter som är viktiga för inlärningen under senare årskurser. Det är ofta som man förknippar språkliga och kognitiva brister med varandra, vilket har förödande konsekvenser för tvåspråkiga elevers utveckling. Det är mest innehållslösa uppgifter som tvåspråkiga elever erbjuds i skolan, exempelvis aritmetiska uppgifter som är kontextreducerade och lågkognitivt krävande dvs. utan kontext och kräver låg kognitiv nivån. Enligt forskning ska den typ av uppgifter begränsas och inte få ett dominerat inslag i undervisningen. Tvåspråkiga elevers undervisning ska inte bara domineras av laborativa och konkretiserade material, utan man ska med hjälp av dessa material skapa och utveckla elevernas ordförråd och formella språk som är nödvändigt att behärska för att kunna uttrycka sina tankar och kunna läsa textuppgifter i läroböcker. Föräldrarnas roll nedvärderas och skolorna arbetar inte med att klargöra för dem utbildningens mål och syften, vilket gör att de inte erbjuds reella tillfällen för att delta i och påverka sina barns skolgång

Ungdomars deltagande i den fysiska planeringen

Syftet med den här uppsatsen är att öka förståelsen för hur och varför ungdomar kan delta i den fysiska planeringen. Uppsatsens huvudsakliga mål är att undersöka vilka planeringsmetoder och modeller det finns för att inkludera ungdomar i planeringen av våra offentliga miljöer. Detta görs genom en litteraturstudie och genom att studera och delta i workshopen ”Gör (om)rådet”, som gav mig en möjlighet att inhämta information och praktisk erfarenhet kring hur olika planeringsmetoder för ungdomars inflytande används i praktiken.Ungdomar tillbringar mycket av sin lediga tid på våra offentliga platser, på grund av att de är utestängda från många kommersiella nöjesevenemang då de flesta evenemang har höga inträdesavgifter eller åldersgränser. Ungdomar är en heterogen grupp människor med olika genus, med skilda intressen, från olika kulturer och socioekonomiska förhållanden. Ungdomar har expertkunskaper om sin egen livssituation, sin omgivning och sina egna framtidsvisioner som vuxna inte har tillgång till. För att förstå hur andra upplever verkligheten och för att kunna ha möjlighet att inkludera ungdomars kunskaper i planeringsarbetet krävs ett stort engagemang och kunskaper om olika metoder och modeller som är utformade för att ungdomar och medborgare ska kunna göra sina röster hörda i samhället. Viljan att möta människor och ompröva sina egna kunskaper och åsikter är en av grundförutsättningar för att skapa inkluderande planeringsprocesser

"Men så är det i alla länder, alla kan inte få stanna och alla kan inte vara kvar"- humant och effektivt verkställighetsarbete? En Kvalitativ studie om projektet REVA

This study will discuss and analyse the effectiveness of how the project REVA relates to a humane asylum process. The purpose of REVA is to increase the efficiency of the deportation process. Since the police are responsible for the forced cases (rejected decisions), the focus for this study is on this authority. In general the debate surrounding about REVA, the idea of a humane asylum process, and efficiency are two opposite concepts. A Humane and efficient asylum process are concepts widely used in public rhetoric, however these concepts have many different dimensions and are difficult to define. This study, utilizing these concepts as a theoretical framework, interweaves empirical data with interviews to analyse how the effectiveness of REVA relates to a human asylum process. The method used in this study is the case study method with systematic text analysis. The result of the study shows that in REVA the cost efficiency and productivity prioritizes to a greater extent than the humane asylum process. At the same time the clear-cut of the concept humane asylum creates a problem for subjective interpretation of what humane asylum means as well as it is difficult to demand accountability when mistakes are made

En undersökning av gränssnittet mellan auditiv och visuell platsgestaltning

Det överordnade syftet med examensarbetet är att agera platsskapande landskapsarkitektur. Studiens mål är därför att formulera hur ett curatoriellt handlande med ljudinstallationer, musik och performance kan betraktas som platsgestaltning och som arkitektur. Det innebär att formulera vad en plats är och hur dess auditiva och visuella arkitektur intervenerar, det vill säga agerar mellankommande eller förmedlande mellan iscensatta ljud, lokalitetens egna ljud och dess landskapbild. Jag intresserar i denna studie för plats som fenomen och inte som dess bruksmässiga funktion. Plats ser jag som länken mellan individ, kollektiv och landskap, mellan språk, perception, handling och kunskap. Jag intresserar mig för en landskapsarkitektonisk praktik där ljudkonst är en möjlighet att förstå någonting om världen, vår relation till landskapet och fenomenet plats. För att gestalta interventioner i Scaniaparken, Malmö, kommer jag att undersöka hur platsen för fallstudierna är utformad. Det innebär att formulera hur landskapets egenskaper förmedlas och hur dess arkitektoniska gestik genererat en plats att lyssna till. Det innebär att undersöka gränssnittet mellan auditiv och visuell arkitektur. Relationen kommer jag att undersöka genom begreppsparet det bärande /det burna sett som en gestik som kan belysa hur ljud förankras i en plats och hur olika arkitektoniska uttryck kan förmedla strategier för ny kunskap. Min intention för den curatoriella delen av studien är att skapa interventioner för kunskapsproduktion och meningsskapande upplevelser mellan musik, konst och landskap i en social och offentlig kontext. Det innebär att gestalta något som inte är estetik eller funktion och därmed söka gränserna för en landskapsarkitekto- nisk handling. Det kan innebära att genom interventioner generera kunskap om vad som händer med platsen genom en mångfacetterad aktivering av dess egenskaper. Implicit syfte blir att med gestaltningarna exempelvis synliggöra strukturer som färgar vår läsning av landskapet och naturen och problematisera hur landskapet pla- neras (programmeras). Frågor genereras kring hur konstens representationer växelverkar med vardagsupplevelsen och hur detta påverkar skönhetsupplevelserna och vårt sätt att arbeta med platsgestaltning. Avsikten är däremot inte att leverera ett akademiskt svar utan att involvera människor i en tolkande process genom aktiveringar av en lokalitet vilket blir förutsättning för fenomenet plats. De projekt jag har arbetat med in situ i Scaniaparken avser berika upplevelsen av musiken och platsen som samtidigt innebär en ny läsning av landskapet. De exempel jag tar upp visar på kontinuiteten i utforskandet av detta gränssnitt genom trädgårdshistorien och grundar mina projekt i en traditionellt landskapsarkitektonisk praktik. Sammantaget handlar studien om att skaffa mig ett mer nyanserat förhållningssätt till gränssnittet snarare än att formulera enskilda svar. Det är ett naivt undersökande av möjliga strategier för att försöka förstå någonting. Det handlar om att skapa en klarhet om dess komplexitet – alltså en oklarhet. Här är det kanske är rimligare att tala om en rik mening snarare än en klar mening. Min anspråksfulla hållning innebär en önskan att de arkitektoniska interventioner jag genomför i Scaniaparkens unika och offentliga rum bidrar till ett skapande av mening, kunskap och närvaro hos dem som upplever och skapar platsen genom sitt deltagande. Mitt intresse för gränssnittet mellan auditiv och visuell platsgestaltning är en poetisk och personlig önskan om mening. Det skall dock på nytt understrykas att kraften i projekten är socialt buret. Utan mottagare, en social resonans och människors rektioner är interventionerna meningslösa – platsen finns bara genom de relationer som skapas till och genom den. Det innebär också att möjligheten att förhålla sig kritiskt till resultaten är svårt då arbetet inte är akademiskt resultatinriktat. Resultatet är inbyggt i relationer till platsen och kan inte skiljas från den. Plats är resultatet i en vid mening. Landskapsarkitekturens uppgift i sammanhanget är att göra rumsbeskrivande och artikulerande ställningstaganden som förmedlar möjliga bärande potentialer och platsgestaltning handlar för mig om att göra platsen läsbar, att bli möjlig att förstå och sätta sig själv i relation till. Det föreliggande skriftliga resultatet har framställt en uppsättning slutsatser om möjliga arbetssätt med platsskapande, den beskriver hur en plats kan förankra ljud genom arkitektur till att låta den auditiva och visuella arkitekturen utgöra ett gränssnitt där rollerna oscillerar mellan att vara det burna och det bärande. Här har några modeller och begrepp utbildats, alltså bildats-ut, till att bli verktygsmässiga och möjliga att använda i nya sammanhang. Genomgående låter jag begrepp bli instrumentella betraktat i ljuset en arkitektonisk praktik som avser omforma aspekter av det fysiska rummet. Men också detta är bara en aspekt av resultatet. Däremot kan kvalitet bedömas i resultatet av min curatoriella handling i hur den kan värderas som att ha uppfyllt mina intentioner

En undersökning om språkbadbadslärarnas erfarenheter om distansundervisningen våren 2020

I denna avhandling pro Gradu redogörs hurdana erfarenheter och åsikter språkbadslärarna har om distansundervisningen våren 2020. Undersökningen är indelad i fyra delar utöver informanternas bakgrundsinformation. Dessa delar redogör språkbadslärarnas erfarenheter om förverkligande av undervisningen på distans, förändringar i undervisningsplanerna och bedömningen på distans. Ytterligare undersöks vilka arbetsmetoder och material språkbadslärarna använde på distans samt hur läroplans-, innehålls-, och språkliga målen beaktades i distansundervisningen. Slutligen redogörs vilka erfarenheter språkbadslärarna har av att undervisa på distans som helhet. Undersökningen är en kvalitativ undersökning där syftet är att ge en helhetsbild av distansperioden ur språkbadslärarsynvinkeln. Materialet analyseras kvalitativt och materialet är samlad via en enkätundersökning via Google Forms. Informanterna i denna avhandling utgörs av fem språkbadslärare från fältet. Den teoretiska referensramen baserar sig på språkbadsundervisningen, dess uppkomst till Finland och vilka undervsiningsmetoder och material som stöder andraspråksutvecklingen i skolan. Utöver språkbadsdidaktiken innehåller den teoretiska referensramen även en inblick av distansundervisningen och digitaliseringen av finländska skolan. Resultaten för min undersökning tyder på att distansundervisningen har varit en tuff period för språkbadslärare. Arbetsmängden har ökat och de använda arbetsmaterialen har behövts justeras för anpassa distansförhållanden bade innehållsmässigt och I de valda undervisningsmetoden. Utöver detta så har undervisningsmetoderna på grund av omständigheterna inte stött andraspråksutevcklingen på bästa möjliga sätt eftersom tiden för interaktion per elev på distans förblir liten via skärm. Eleverna har haft möjlihet att använda språket på ett mångsidigt sätt men inte I tillräcklig utsträckning för att stöda språkinlärningen. Ytterligare har språkbadslärarna haft utmaningar över de vanliga med tekniken. Språkbadslärarna berättar att det även varit utmanande att följa den enskilja eleven och dess skolgång, målsättningarna i språk har inte prioriterats på samma sätt som i kontaktundervisningen

Självregleringsbefrämjande arbete i språkbadsundervisning

Tutkimukseni tarkoituksena on selvittää, millaisia itseohjautuvuustaitoja edistäviä työtapoja kielikylpyopettajat käyttävät opetuksessaan sekä samalla kartoittaa teoreettisen viitekehyksen avulla kielikylpyopettajien käyttämien itseohjautuvuutta edistävien työtapojen laatua. Lisäksi selvitän, millä tavalla kielikylpyohjelma edistää itseohjautuvuustaitojen kehittymistä, ja minkälaisia haasteita se tuo itseohjautuvuustaitojen opettamiseen kielikylpyopettajien kokemuksen pohjalta. Lisäksi tutkimukseni tavoitteena on eritellä työn piirteitä, jotka erityisesti kehittävät itseohjautuvuutta teoreettisen viitekehyksen avulla. Tutkimus toteutettiin kyselylomakkeiden avulla, ja vastauksia saatiin neljältätoista kielikylpyopettajalta, jotka toimivat monilla eri paikkakunnilla. Tutkimuksen tulokset osoittavat, että kikyopettajat käyttävät monenlaisia itseohjautuvuutta edistäviä työtapoja opetuksessaan. Keskeisiksi opetustavoiksi osoittautuivat interaktiiviset työtavat sekä teemaopetus. Tämän lisäksi itseohjautuvuutta edistäviä piirteitä havaittiin kielikylpyopettajien käyttämissä työtavoissa. Piirteitä, joiden havaittiin kehittävän itseohjautuvuustaitoja kielikylpyopetuksesta oli muun muassa oppilaiden aktiviisuus tunnin aikana, kielikylpyopettajien pedagoginen ajattelu opetuksessa, oppilaiden itsetunnon nostaminen, tunteiden huomiointi sekä perustarpeiden, kuten autonomian, turvallisuuden ja yhteenkuuluvuuden tunteen lisääminen. Tämän lisäksi kielikylpyopettajien työtapojen laatua tarkasteltiin sekä havainnoitiin elementtejä, jotka kehittävät erityisen hyvin itseohjautuvuustaitojen kehittymistä. Tutkimukseni osoitti että kielikylvyssä käytetyt opetustavat edistävät itseohjautuvuuden kehittymistä. Oppilaiden kielikylpykielinen opiskelu koettiin sekä edistävänä että heikentävänä tekijänä itseohjautuvuustaitojen kehittymiselle. Toisen kielen koettiin vahvistavan oppilaiden valppautta oppitunnilla, toisaalta oppilaiden sisällön ymmärtäminen koettiin heikentävänä tekijänä. Erityisen kehittävänä tekijänä itseohjautuvuudelle koettiin kielikylpyopetuksessa käytettävä konkreettinen, visuaalinen opetusmateriaali, sanamatriisit, saatavilla oleva elektroniikka, opettajan omistautuminen työhönsä sekä oppilaiden rohkeus ja aktiivisuus opetuksessa

"Det europeiska miraklet". Synen på västerlandets uppsving i historialäroböcker för gymnasiets A-kurs

Sammanfattning: David Kidner undersöker synen på västerlandets uppsving i historialäromedel för gymnasiets A- kurs. Frågeställningarna var följande: Tar läroboken uttryckligen upp frågan om varför Europa kom att dominera världen, och i sådana fall, vilket eller vilka perspektiv väljer man att lyfta fram? och Vilken ide förmedlar läroboken som helhet till läsaren om varför Europa kom att dominera världen? Resultatet visar att frågan om västerlandets uppsving inte diskuteras i tillräckligt stor utsträckning för att uppfylla kursplanens mål. Vidare förmedlas en eurocentrisk bild av västerlandets uppsving vilket resulterar i en förklaringsmodell som framställer européer som överlägsna andra. Resultatet stämmer överens med med tidigare forskning om synen på väst/europas förhållande till andra kulturer i läromedel. Kidner menar att detta är problematiskt därför att det framställer européer och Europa som bättre än andra. Detta är potentiellt skadligt för skolelever och samhällets syn på "de andra" och sig själva. Kidner förespråkar att de grundläggande orsakerna om västerlandets uppsving tydliggörs och nyanseras i läroböckerna så att elevers uppfattning om sig själva och andra inte snedvrids

”Jurister är också lingvister.” Helsingfors universitets tvåspråkiga juristutbildning i Vasa ur expertisperspektiv

Tämän pro gradu -tutkielman tavoitteena on tutkia, miten kaksikielisyyttä toteutetaan ja opiskelijoiden kaksikielisen asiantuntijuuden kehittymistä tuetaan Helsingin yliopiston kaksikielisessä oikeustieteellisessä koulutuksessa Vaasassa. Lisäksi tavoitteena on tutkia, miten koulutuksessa toimivat opettajat kokevat kaksikielisen koulutuksen ja mitä haasteita ja kehittämismahdollisuuksia siihen liittyy. Tutkimusaineisto koostuu kuudesta koulutukseen osallistuvan opettajan haastattelusta. Neljä opettajaa työskentelee sisältö- eli substanssiopettajina ja kaksi kieltenopettajina. Opettajat ovat opettaneet kurssilla Oikeudellisen ajattelun perusteet syksyllä 2010, jonka pohjalta haastattelut on toteutettu. Tutkimus on laadullinen tapaustutkimus ja tutkimusmenetelmänä on käytetty sisällönanalyysiä, jonka kehyksinä toimivat Euroopan monikielisyys, Suomen kaksikielisyys, kaksi- ja monikielinen opetus sekä tutkimuksen kohteena olevan yliopiston strategiset valinnat. Tutkimustuloksista ilmenee, että opiskelijoiden toisen kielen kehityksen eksplisiittinen tukeminen on pitkälti kieltenopettajien tarjoaman kielituen varassa. Substanssiopettajat tukevat opiskelijoiden toisen kielen kehitystä tarjoamalla opetusta kielellä, joka on osalle opiskelijoista toinen kotimainen kieli, eli opiskeltava kieli. Opetustilanteet ovat usein kaksikielisiä, koska suomen- ja ruotsinkieliset opiskelijat osallistuvat keskusteluun ja ryhmätöihin pääosin omalla äidinkielellään. Kielitukiopettajat tarjoavat tukea oppimispäiväkirjojen kirjoittamisen yhteydessä kommentoimalla ja korjaamalla opiskelijoiden tekstejä. Sekä substanssiopettajat että kieltenopettajat ovat sitä mieltä, että opiskelijat tarvitsevat kielitukea, joskin kieltenopettajien mielestä kielitukea pitää vielä kehittää. Kaksikielisen oikeustieteellisen koulutuksen haasteita ovat muun muassa akateemisen kielen erityispiirteet sekä opiskelijoiden vaihteleva kielitaito. Koulutusta voisi kehittää siten, että kieltä ja sisältöä integroitaisiin sisältöopetuksessa entistä monipuolisemmin. Ottaen huomioon oikeuskulttuurin ja oikeuskielen erityislaatuisuuden voisi myös tulevien juristien suullisen kielitaidon kehittymiseen tarjota tukea kirjallisen kielitaidon ohella opintojen alusta lähtien. Tässä työssä kieltenopettajien ja substanssiopettajien välinen yhteistyö olisi avainasemassa.fi=Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.|en=Thesis fulltext in PDF format.|sv=Lärdomsprov tillgängligt som fulltext i PDF-format

Fler nyanser av grönt och blått

Den 31 augusti 2014 drabbades Malmö av ett kraftigt skyfall som orsaka de översvämningar på flera håll runt om i staden. Översvämningarna resulterade i skador på infrastruktur och bebyggelse men också i minskad framkomlighet i trafiken. I arbetet undersöks möjligheter till hur större mängder regnvatten kan hanteras i urban miljö med utgångspunkt i att minska risken för översvämningar. Målet är att göra ett förslag där praktiska exempel ges på hur hållbar dagvattenhantering kan utformas utifrån olika regnmängder i ett översvämningsdrabbat område i Malmö. Syftet med arbetet är primärt att få en större förståelse för landskapsarkitektens roll i arbetet med att klimatanpassa städerna. Syftet är också att få en större förståelse för problematiken orsakad av kraftiga regn, samt varför städer ofta har en begränsad kapacitet att omhänderta större regnmängder i befintlig miljö. I arbetet redovisas hur urbaniseringen har bidragit till att de flesta samhällen idag är beroende av ett ledningssystem för att föra bort vatten ifrån städerna. Detta ledningssystem kan vid kraftiga regntillfällen blir överbelastat med konsekvenser som marköversvämningar, källaröversvämningar och utsläpp av förorenat vatten till städernas recipienter som följd. Detta, i kombination med en ökad mängd hårdgjord yta och en minskad möjlighet för städerna att på ett naturligt sätt dränera och infiltrera regnvatten i marken, innebär stora utmaningar för den urbana miljön vid händelser av kraftiga regn. Med ett förändrat klimat kommer problemen troligtvis att bli än mer omfattande i framtiden. Med hjälp av fallstudie, litteraturstudier, dokumentstudier, testande och praktiskt skissande undersöks innebörden av hållbar dagvattenhantering samt hur en sådan kan bidra till en större kapacitet för staden att hantera kraftiga regn och samtidigt också bli en resurs för människor och grönstruktur. Arbetet har resulterat i gestaltningsförslag på tre platser i området Södra Sofielund i Malmö och ger exempel på hur stora och små hållbara dagvattenlösningar kan integreras i den täta staden.On the 31 of August 2014, the city of Malmö was hit by heavy rains that caused flooding in several places around the city. The flooding resulted in damages to infrastructure and buildings but also in reduced traffic maneuverability. This thesis investigate the possibilities to handle large amounts of rainwater in urban environments on the basis of reducing the risk of floods. The objective is to make a proposal where examples are given of how sustainable stormwater management can be designed in a urban flood-hit area based on different amounts of rain. The aim of the thesis is to gain a greater understanding of the problems caused by heavy rain and an understanding of why cities generally have a limited capacity to manage large amounts of rain in the existing environment. In the thesis it is shown that during the urbanization the society has become dependent of drainage systems to keep water away from the cities. The drainage system is restricted and when heavy rainfalls occur this may lead to system overload with consequences such as landfloods, basement flooding and the discharge of polluted water to urban recipients. In combination with an increased amount of paved surfaces and a reduced possibility for cities to naturally drain and infiltrate rainwater in the ground, the restricted drainage system means major challenges for the urban environment in the event of heavy rainfall. With climate change, the problems are likely to become even more widespread in the future. Through literature studies, document studies and sketching, the implications of sustainable stormwater management is examined. It is also looked upon how an alternative storm water management can contribute to a greater flexibility and adaptability in the society when heavy rainfalls occur, as well as become a resource for people and greenery. The thesis has resulted in design proposals in three locations in the area of Södra Sofielund in Malmö. The proposals exemplifies how large and small scale sustainable stormwater solutions can be integrated in the dense fabric of Malmö

Biblioteken och det demokratiska samhällets utveckling

In 2014 a new library legislation (SFS2013:801) in Sweden replaced the previous from 1997 (SFS1996:1596). The background for an entirely new legislation was due to the fact that society had become much changed since 1997 therefore legislators identified a need for an altogether new legislation. Paragraph 2 § is a so called guiding clause and embodies the view of the library as an important contributor towards democratic evolvement of society through communicating knowledge and facilitating and maintaning freedom of speech (2012/13:147). It expresses as well a view of a democractic society where everybody participates. Libraries are higly democratic institutions and are active participants in a rapidly changing society. With citizen dialogue and user-involvement the library takes one step closer to the people that constitute society – their targetgroup - the citizens. This thesis involves how three different municipal communities work with citizen dialogue and user-involvement. I will identify strengths as well as weaknesses within, using this method in appliance but as well external possibilitets and threats. The focus of the thesis is to see how the profession views citizen dialogue and why they have chosen certain approaches. I am focusing on Habermas and his theories of communicative action, but as well symbolic interaction. It is hard to get a full understanding of a subjectmatter by excluding it from its context. Therefore I am going to try to understand the reality that libraries and librarians operate in, in regards of citizen dialogue and user-involvement, by looking at their respective libraryplans as well as projects involving citizen dialogue. Through several interviews I harbor a wish to understand the reality that they operate in and the obstacles the dialogue might face, but as well possibilities, and hence create a professional dialogue about a fairly new method within the libraryworld